sunnuntai 9. helmikuuta 2014

I finland

Inga bilder, bara tråkig text. Eller?

Jag har så många grejer jag skulle vilja posta, men är i finland nu och har med mig ingen dator. Så, dom bilderna får ni se lite senare, som jag tänkte visa. Ja, vi kom hit igår. Jag är hos mina föreldrar med barnen. Jobbig bilresa och sen mindre jobbig tågresa är nu bakom oss och vi kan slappna av. Jag var verkligen stressad över hur det kommer att gå, att resa med två små barn och alla resväskor, men det gick faktiskt bättre än vad jag vågade tro. På tåget fanns jätteroligt lekplats och böcker och restaurangvagn och en kompis som hette Joona och det var lungt där. Jag fattar inte, alla platser på övervåningen, där lekplats fanns, var sålda, men hela övervåningen var tom nästan hela resan. Vi fick prova alla bänkarna fritt, fälla sätet ner och tillbaka upp och sen släcka lyserna och somna. Ja, alltså jag somnade inte, fast jag var dödstrött, men barnen sov nästan två timmar båda. Jag hann också tänka, att vad jag egentligen strässade över när jag planerade resan. Det var tusen gånger lättare att åka med tåg än bil. Och spännande var det. Teddy sa att jag vill aldrig mer åka bil. Men som sakt var jag rätt trött när vi äntligen kom fram och det var jätte jätte skönt att sätta sig i bilen och åka den sista biten. Vi överraskade mina föreldrar, dom visste ingenting om att vi skulle komma. Bara min syster visste, för att hon hemtade oss från stationen. Nu är vi här, får se när vi kommer hem igen.

Måste jag skriva på finska också?

Mulla on niin monta asiaa ja juttua joita haluisin postata, mutta olen nyt suomessa eikä mulla ole konetta mukana. Joten saatte nähdä ne kuvat myöhemmin, joita olin nyt ajatellut näyttää. Niin, tulimme tänne eilen. Olen vanhemmillani lastemme kanssa. Takanamme on hankala automatka ja vähemmän hankala junamatka ja voimme rentoutua. Olin todella stressaantunut koko matkan takia, että miten koko homma onnistuu kahden pienen lapsen sekä matkalaukkujen kanssa, mutta kaikki meni oikeastaan paremmin kuin uskalsin toivoakkaan. Junassa oli tosi kiva leikkipaikka ja kirjoja ja ravintolavaunu ja yksi kaveri jonka nimi oli Joona ja siellä oli rauhallista. En vaan tajua, kaikki paikat yläkerrassa, jossa leikkipaikka oli, olivat muka myyty, mutta koko kerros oli aivan tyhjä melkein koko matkan. Saimme aivan rauhassa kokeilla penkkejä, laittaa selkänojat alas jat taas ylös ja sitten sammuttaa valot ja nukahtaa. Niin, tai enhän minä nukkunut vaikka olin kuolemanväsynyt, mutta lapset nukkuivat kumpikin lähes pari tuntia. Ehdin myös miettiä, että mitä oikein olin matkassa stressannut, sillä junalla oli tuhat kertaa helpompi matkustaa kuin autolla. Ja jännääkin se oli. Teddy sanoi että hän ei halua enää koskaan matkustaa autolla. Mutta kuten sanottu, olin tosi väsynyt kun me vihdoin tulimme perille ja olikin ihana istahtaa autoon ja matkata viimeinen pätkä. Me yllätimme vanhempani, he eivät tienneet lainkaan että olimme tulossa. Vain siskoni tiesi, sillä hän haki meidät asemalta. Nyt olemme täällä, saa nähdä milloin tulemme taas kotiin.

10 kommenttia:

  1. Du är så duktig på svenska!! Är imponerad!

    VastaaPoista
  2. Vastaukset
    1. Niinpä. Vielä kotimatkasta pitäis selvitä:)

      Poista
  3. Mukavaa Suomi-aikaa! :)

    VastaaPoista
  4. Ja du är verkligen duktig på svenska!! Spännande att få se dina bilder, önskar att jag var lika duktig som du på att fota!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Tack, Elina! Du har redan sett bilderna;).

      Poista
  5. Äch... Jag visste inte att du skall komma söderut... Jag sende en liten postpaket till dig o. nu är det på vägen till swerige. Ät inte för mycket rågbröd ;) Vi ska åka norrut. -Spöke-

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Oj! Vi visste inte heller att vi ska hit innan vi for. Hoppas att paket kommer hem eller mannen kan hämta den. Men trevligt resa till er! Roligt att du skriver på svenska:).

      Poista